| |
| Acclamator I-klassens angreppsskepp | |
|---|---|
| Produktinformation | |
| Tillverkare |
Rothana Tungteknik |
| Modell |
Acclamator I-klass angreppskepp |
| Klass |
Angreppsskepp |
| Kostnad |
Inte till salu |
| Tekniska detaljer | |
| Längd |
752 meter |
| Bredd |
460 meter |
| Höjd/Djup |
|
| Maximal acceleration |
3 500 G (linjärt, i rymden) |
| Hyperdriftsmotorer |
klass 0,6 |
| Hyperdriftsräckvidd |
250 000 ljusår vid full tank |
| Energiförbrukning |
huvudreaktorns topp 2 × 1023 watt; sköldarnas topp 7 × 1022 watt |
| Bestyckning |
|
| Komplement |
Stjärnkrigar-bärarvarianten:
|
| Besättning |
700 |
| Passagerare |
16 000 klontrupper och underhållspersonal |
| Lastkapacitet |
200 000 kubikmeter lastutrymme förutom hangarutrymme och förbrukningsförråd |
| Konsumtionsvaror |
2 år |
| Användning | |
| Roll(er) |
|
| Introducerad |
22 BBY |
| Anslutning |
|
Acclamator I-klassens angreppskepp, även känd som Republikens angreppskepp eller Acclamator I-klassens stjärnjagare var ett skepp konstruerat av Rothana Tungteknik, ett dotterbolag till Kuat-skeppsvarvet för den Galaktiska republiken. Skeppet var föregångaren till Stjärnförgörarna.
Egenskaper[]
Dimensioner[]
Acclamators lämnar Coruscant efter Slaget om Geonosis
Den 752 meter långa Acclamatorn var ett angreppskepp eller en trupptransport. Den bar tusentals av Republikens soldater till kriget. Acclamatorn hade en kil- eller dolkliknande form, eftersom formen tillät att man koncentrerade eldkraften medan man minimerade målets profil. Denna grundläggande design användes i ett antal av Galaktiska Imperiets och kom att definiera Imperiets fartyg för årtionden.
Offensiva och defensiva system[]
Acclamatorn var utrustad med fyra avskjutningstuber för tunga strategiska missiler och torpeder, 24 laserkanoner för punktförsvar och 12 fyrdubbla turbolaserkanontorn. Skeppen var mycket lättare utrustade än Republikens andra huvudsakliga skepp.
En Acclamator kunde utföra tungt bombardemang av typen "Bas Delta Noll" för att eliminera fiendearméer som förskansat sig djupt under jord. Sådana operationer reducerade den övre jordskorpan på en planet—något liknande hade aldrig skådats före Klonkrigen. Den senare varianten av skeppet, Acclamator II-klass angreppskepp kunde också användes om fregatter för att skydda landningstrasnporter. Acclamatorn var kapabel att landa i vattnet, vilket visas vid slaget om Mon Calamari. Skanner- och kommunikationscentralen var belägen i den främre delen av bryggan. Acclamatorns skrov var impregnerat med superspridande neutronium som kunde stå emot enorm påfrestning. Fiendens fusionsraketer skrapade knappt skrovytan.
Komplement[]
Förutom klontrupper, bar Acclamatorn med sig stödfordon, som AT-TE-klivare och SPHA-klivare, som försåg klonerna med tungt slagfältsstöd. Krigsskepp av typen LAAT cirkulerande på en räls i den övre hangaren för att genomgå underhåll under färderna. Den mindre, lägre hangaren användes för att ta emot och sända ut klontrupper och fordon. Dessa två hangarer sammanbands av en turbohisstrumma.
Framdrivningssystem[]
Acclamatorns tvärsnitt
Acclamatorns huvudreaktor var belägen i skeppets centrum, dold inuti terrasser i skrovet, till skillnad från de utskjutande klotstrukturerna på kraftfullare skepp i Kuats flotta. I skeppets främre halva fanns de enorma silorna med reaktorvätska. Från dessa tankar gick enorma rör som ledde till huvudreaktorn. Energireaktorer fanns i den bakre delen av skeppet. Acclamatorns motorer omfattade åtta elektromagnetiska tryckledande paneler som deflekterade avloppspartikelströmmar för att skapa vändkraft. Reservtryckmotorn var mindre kraftfull än huvudmotorn, men påverkade skeppets manöverduglighet p.g.a. sin avsides placering längre bort från skeppets huvudaxel. Acclamatorns massiva bakparti höll både antigravitationsgeneratorn och hyperdriftsgeneratorn. När skeppet hade landat hölls det uppe tack vare antigravmotorn, men landningsställen gav ändå stabil markkontakt.
Bryggan[]
En Acclamator med en SPHA-walker som demonstrerar skeppets storlek
Bryggan var belägen i mitten av den pilformade tornmodulen som reste sig rakt upp från skrovet. Denna design var en standard för Kuat-skeppsvarvets skepp, som t.ex. de senare Stjärnförgörarna. Huvudbryggan och stridsledningsrummet hade inga fönster, men var utrustade med avancerad hologramutrustning. Bryggans besättning utgjordes ofta av fullt rustade kloner.
Historia[]
Under Republikens användning[]
Klonerna laddar en Acclamator på Coruscant
När Yoda anlände med klonerna till Geonosis-striden hade redan dussintals av Acclamators byggts för att transportera klonerna till slagfältet. Dessa skepp visade sig vara mycket viktiga. Dessa skepp transporterade legioner av klonerna till marken, medan en flotta av Acclamators engagerade Separatisflottan i rymden. Efter att skeppen lossat trupperna på marken drog de sig tillbaka till rymden för att förse klonerna med bombardemang i omloppsbana mot droiderna. Efter striden beställdes tusen stycken nya Acclamators, och 21 BBY var nästan alla Acclamators fullt bemannade av kloner. Flera olika varianter av skeppet användes under kriget; den mest synliga varianten var Acclamator II-klass angreppskeppet.
Senare användning[]
En Acclamator på en Imperialisk parad
Många av dessa skepp fortsattes att användes under Imperiets tid, till skillnad från Venatorn. Acclamatorn hade också ett stort inflytande på senare skeppsmodeller. Acclamatorn var inte en Stjärnförgörare, trots att den ofta omnämndes som sådan. Några av skeppen föll i händerna på kriminella grupper. Imperiet fortsatte att använde skeppen efter Palpatines första död, och skeppen användes också så sent som i Yuuzhan Vong-kriget.
Bakom Scenerna[]
- Acclamator betyder "erövrare"
- I spelet Battlefront II används skeppen som fregatter, och troligen är det fråga om den senare varianten.